Jag vill fortsätta diskussionen om att ha ett andra barn. Jag har två barn. Jag trodde aldrig på att ha mindre. Visst, jag har trott på mer, men känslan av att mitt hushåll är totalt har stoppat mig. Eventuellt kommer jag aldrig att ge upp fantasin om ett framgångsspädbarn som blir utformad på det gammaldags sättet, men låt oss hoppas att när jag är femtio kommer jag att ha gått vidare.

Hur som helst, jag har hört folk säga att två ungdomar är “mer än två gånger arbetet”, liksom jag ifrågasätter om ni med två ungdomar håller med. I allt högre grad observerar jag att bara att ha en av dem runt känns som halva arbetet. Med bara ett barn i min anklagelse finns det färre utmaningar för njutning och mindre tvistlösning. (Men jag älskar exakt hur mycket mina barn leker tillsammans och tror att det är fantastiskt för dem såväl som för mig.)

Jag är inte längre generad att sätta in att jag var rädd för att bli ensam med mina två barn när mitt barn var en liten bebis. Jag hatade den känslan. Jag kände mig olycklig och skäms för att känna mig orubblig för att ta hand om de unga som jag valde att ha, men jag ville inte att min andra hälft skulle lämna huset. (Den fasen passerade förresten. Nu kan han resa i tre eller fyra dagar utan att jag ringer in för förstärkningar.)

När det gäller logistik är jag trasig på att bedöma lasten. Å ena sidan har jag så mycket förståelse från mitt allra första barn, att det andra inte behöver så mycket forskningsstudie eller ångest. Vi hade redan en barnläkare, förstår exakt hur man kan anställa en barnvakt, förstod vad vi kan förvänta oss när det gäller amning och sova. Vi forskade inte på studieförskolor för nr 2 eftersom vi redan hade en vi gillade. liksom så vidare.

Å andra sidan har jag för närvarande ungdomar på två olika skolor. Det är två drop-offs, två pickups samt två olika tillflyktsscheman, som i vissa fall inte anpassar sig. På Halloween gick jag tillbaka såväl som fram tre gånger mellan de två institutionerna för parader såväl som firandet i köpet för att vara där för båda mina barn. En speciell händelse för ett barn kan behöva upptäcka barnomsorg för den andra. I dessa fall är det kanske mycket mer än två gånger arbetet. Men mina personliga matematiska definitioner gör att det lägger till lika mycket som exakt två gånger.

Vad tror du? Är varje extra barn med lika vikt i krav på föräldrarna? Beror det på deras avstånd? Låt oss inte komma ihåg exakt hur mycket det allra första barnet vaggar ens värld. Kände du att ditt andra barn var lika mycket en modifiering som den första?